Den osynliga förändringen: vi blev “de”

Först är företaget ungt och spännande

Företaget X är ungt och har bara en eller några få utvecklare. Eftersom företaget inte är särskilt stort så är utvecklarna väldigt synliga inom företaget. Andra anställda vet vad utvecklarna heter. Andra anställda litar på utvecklarnas kunnande och litar på att de får saker gjorda på bra sätt. Utvecklarna kanske också ombeds hjälpa till i externa sammanhang; på kundträffar och annat, vilket också fungerar bra. Det finns möjlighet att lära sig saker genom att göra saker. Det finns möjlighet att få input. Åka på konferens, någon? Javisst. Åk på ÖreDev eller vad det må vara. Gå på agilutbildningar? Det ska nog gå bra.

VD eller en annan hög chef kanske under den här tiden är den som bestämmer och är inblandad i vad som ska utvecklas. Även om det lätt skapar cowboy-kodning och dålig struktur i arbetet så gör det att högsta ledningen har nära kontakt med utvecklarna och känner dem som individer. Antagligen är det VD eller andra personer i högsta ledningen som godkänner köp av system, verktyg, datorer, utbildningar och konferenser. Ibland pratas det om den här perioden i ett företags historia på ett lite drömmande och nostalgiskt sätt; Det sägs saker som “På den tiden när…”, “Då när alla gjorde allt.”  eller “Kommer du ihåg när vi sov på jobbet?”

Något osynligt händer när företaget växer och blir större

Företaget växer, så det tas beslut om att rekrytera fler utvecklare. Det beslutet är avgörande och kan ha ganska långtgående konsekvenser. Det är nu saker börjar förändras.

Något osynligt händer när fler utvecklare kommer in. De vill och behöver kanske jobba på ett bättre sätt än tidigare . Behovet av bättre processer börjar synas. Scrum masters kommer in i bilden. Produktägare utses eller anställs. Team leads?

VD (eller vem det nu var tidigare) kan inte längre hantera det här själv, så någon form av chefsnivå införs. En utvecklingschef anställs. Det behövs antagligen. Ofta uppskattar utvecklarna det, förutsatt att det medför tydlighet, lite mer ordning och bra ledarskap.

Något annat kanske också har hänt samtidigt – utan att någon observerat det.

Vad är den osynliga förändringen?

Vid något tillfälle fattades beslutet att utöka antalet utvecklare och kanske togs det beslutet i flera steg, efter flera diskussioner. Antagligen ansågs skälen till beslutet vara goda vid det tillfälle då beslutet togs. Tyvärr hände något annat också på vägen:

De tidigare mycket synliga, uppskattade och betrodda utvecklarna blev “de” och kanske börjar det sägas olika saker om “dem”:

“Vi kan inte lägga så mycket pengar på utvecklarkonferenser för dem.”

“Vi kan inte involvera dem alla.”

“Vi kan justera lönerna något, men inte för alla – även om vissa av dem tjänar avsevärt mindre än vad andra företag erbjuder dem.”

“Vi har inte råd att köpa riktiga licenser till dem alla.”

“De är [si eller så]”

“De tycker [si eller så]”

“De vill [ditten eller datten]”

“De är inte så sociala” (Jodå, sådant sägs fortfarande ibland)

Varför skedde förändringen?

Jag tror att det här riskerar att hända i många sammanhang där ett grupp personer växer och blir fler. När det händer börjar individerna behandlas annorlunda och det blir av olika skäl lite svårare att se alla individer. Sådant tar tid. Omedvetenhet och stress kan göra att individerna inte längre ses som just individer, utan som en homogen grupp, trots att de inte alls är det.

Hur kan man förhindra en sådan förändring?

Jag anser att det skulle vara en stor fördel om frågeställningar och risker diskuteras ordentligt med och inom företagsledningen innan beslut tas om att utöka antalet utvecklare. Om jag själv deltog i ett sådant möte skulle jag ta upp frågor som de här:

  • “Ska vi satsa på så stor utökning som tio nya utvecklare på en gång, eller ska vi kanske börja med fyra, förutsatt att vi även fortsättningsvis vill erbjuda rimlig löneutveckling, bra input, feedback, utbildning och personlig utveckling?”
  • “Om vi växer från fem till femton utvecklare kanske vi behöver göra vissa saker på ett annorlunda sätt, så att alla fortsätter att lära sig nya saker, fortsätter att prestera så bra som tidigare – eller till och med bättre – och samtidigt fortsätter att känna sig involverade?
  • “Kanske ska vi inte satsa på tio nya utvecklare på en gång, utan nöja oss med fem, samtidigt som vi fokuserar på att få teamen att fungera bra och att takten i utvecklingsarbetet faktiskt ökar så som vi hoppas.”

Sammanfattning

När antalet utvecklare (eller andra anställda) ökar, ta då inte för givet att rekrytering är det enda som kommer att ta tid, kosta pengar och kräva ansträngingar. Det är inte bara de löpande lönekostnaderna som kommer att öka. Andra saker kommer att behöva diskuteras och hanteras. Om det då inte finns utrymme att ändra budgeten och samtidigt förändra företaget eller avdelningen på det sätt som krävs, så var kanske beslutet att utöka dåligt underbyggt.

Det är en bra idé att försöka förenkla, visualisera och effektivisera arbetet på en avdelning med 30 (eller 100) anställda innan man tar beslut att utöka till 40 (eller 110) anställda. Dessutom kan det verkligen göra arbetet mer givande för de som jobbar där.

 

Updated: 2017-03-20 — 17:06
Ledartankar © 2016 Frontier Theme