Vilken sorts erfarenhet får man inte automatiskt med tiden?
Det finns en del fördelar med att ha varit yrkesverksam ganska länge. En sådan fördel är att det kan ha uppstått fler tillfällen att hjälpa alla de som är lite nyare i branschen eller bara nya i sina roller, inklusive ledarroller.
Det är väldigt givande att se andra komma in i jobbet, lära sig saker, våga ta nya ansvar, bli uppskattade för det, våga agera på nya sätt och förstås bidra på nya sätt i sina organisationer.
Det är ibland faktiskt ännu roligare att se andra växa och ta nya ansvar än att själv göra det.
Att aktivt hjälpa andra att växa är dock inget som alla tycker om att göra och det är inget man automatiskt blir bra på bara för att man själv har viss specifik erfarenhet eller specialisering.
Jag har under ett antal år nu ägnat mycket av min tid till att leda, utbilda, stötta, introducera och coacha såväl individer som team inom olika yrken och på olika nivåer i organisationer, inklusive chefer.
Om jag tröttnat? Inte en chans, det är fortfarande lika roligt. Jag stortrivs med det.
Behovet av den sortens arbete minskar inte och effekterna blir väldigt märkbara. Det är verkligen ett arbete som behövs också, inte bara om det finns tid över i den ofta rätt späckade chefskalendern.
Det finns inte tid eller plats att ta upp allt som hör hit på en gång, men den här gången tänkte jag ta upp det här:
”Vad krävs för att kunna bidra till andras utveckling och framgång?
– och kanske till och med njuta av det?”
Då kör vi:
I grunden krävs förstås en vilja att hjälpa andra, men beroende på omständigheter och behov så räcker det oftast inte med bara vilja. Om vi lägger på det som brukar kallas erfarenhet då, räcker det då? Nja, vilja och erfarenhet är bättre än bara vilja, men fler faktorer finns.
Det behöver till att börja med vara en genuin vilja och rätt sorts erfarenheter.
Erfarenhet – Inte bara hur länge, utan också på vilket sätt
Det går att ha erfarenhet på olika sätt. Låt oss kalla det olika nivåer. Det handlar då inte nödvändigtvis om organisatoriska nivåer , utan om på vilket sätt och ur vilken vinkel någon har efarenhet av något.
En enkel uppdelning i sådana nivåer skulle kunna se ut så här:
Nivå 1
Den vanligaste typen av erfarenhet. Som exempel kan vi säga att den som själv är systemutvecklare vet en del om hur det är och kanske därmed lättare kan stötta en annan systemutvecklare som har bekymmer eller funderingar – förutsatt att allt annat är lika, dvs att inga andra faktorer minskar den möjligheten.
Nivå 2
Om den som ska stötta någon dessutom har haft liknande bekymmer eller funderingar själv och kommit förbi dem, visst borde det kunna vara ännu lite bättre?
Nivå 3
Det kan vara ytterligare en fördel om det framgångsrika hjälpandet också är blandat med några misslyckanden, förutsatt att det resulterat i bra insikter.
Hjälparen vet alltså inte bara vad som kan fungera, utan även vad som inte fungerat, vad det berodde på och hur det kändes när det gick åt skogen. Den känslan kan vara nyttig att ha med sig.
Nivå 4
Om sedan den hjälpare som kommit förbi sina funderingar eller bekymmer också framgångsrikt har hjälpt flera andra igenom liknande svårigheter tidigare , är det ytterligare lite bättre? Det borde det rimligen vara.
Här är det alltså erfarenhet inte bara av att ha ett liknande problem själv eller lösa ett sådant problem, utan även av att hjälpa andra att lösa sina liknande problem.
Varför det är viktigt? Jo, för att det är stor skillnad mellan att stötta andra och att göra något själv. Det beror på att vi har så olika förutsättningar, drivkrafter, tankesätt och synsätt.
Fler nivåer?
Självklart blir allt detta ännu bättre – förmågan att hjälpa andra ökar alltså – om den som vill gå från en nivå till nästa på det här sättet hela tiden får bra feedback på det hen gör så att erfarenheten inte bara handlar om att göra saker, utan också om varför det hen gör faktiskt fungerar eller inte fungerar. Dessutom kan det finnas olika skäl till att det fungerar vid olika tillfällen, trots att insatsen – hjälpen – var i stort sett densamma.
…och tänk vad bra det kan bli om den som brukar bidra till andras utveckling har lyckats konkretisera och formulera vad det innebär och hur det kan göras, så att hen lättare och på ett pedagogiskt sätt kan guida andra att bli bra på att stötta. Att hälpa igång hjälpare alltså.
Ett par exempel
Lisa ska bli chef för den grupp hon tidigare jobbade i
Lisa har säkert glädje av prata med någon som också haft funderingar på att bli chef (nivå 1), men visst vore det ännu bättre om den hon pratar med redan gjort den resan flera gånger och kanske lyckats olika väl vid olika tillfällen (nivå 2 + 3)?
Svetlana har ledarerfarenhet och ska ansvara för en avdelning där det finns en del problem
Det är bra om den som guidar och hjälper Svetlana har erfarenhet av olika typer av sådana problem (nivå 1), har kommit igenom det (nivå 2) och kanske dessutom brukar hjälpa andra som genomgår samma saker (nivå 4). Ännu bättre blir det om Svetlana också får höra från den som hjälper om den personen själv har lyckats mindre väl med sådana saker och vad som hände då (nivå 3).
”Det är bara att säga till om du undrar något” räcker inte
För den som ska hjälpa någon annan räcker det inte alltid med att bara vara ’öppen’ och ’tillgänglig’. Den som vill stötta på ett bra sätt behöver ibland vara aktiv också, kanske till och med proaktiv – och det finns olika grad av öppenhet.
Är du beredd att svara på frågor i den mån du har tid, eller flyttar du på annat och tar dig tid?
Planerar du in återkommande samtal där du har en plan, till exempel att först gå igenom något som är intressant och relevant för personen du hjälper, för att sedan gå över till att diskutera hur det relaterar till den situation som det handlar om?
Har du någon uppfattning om vad personen du hjälper kan behöva hjälp att undvika och vad hen istället bör få hjälp att göra och ta sig igenom, även om det är svårt eller påfrestande?
Ett par tips till dig som ska hjälpa någon
Ställ själv öppet så grundläggande och konstiga frågor till dig själv att de frågor som den andra personen har plötsligt framstår som lite mer insatta, rimliga och vettiga.
Det brukar kunna trigga igång bra frågor och fler frågor.
Berätta gärna om något misstag eller att du själv inte hade koll på vare sig det ena eller det andra när du började, så att personen du hjälper märker att det inte är det minsta konstigt att ha en massa frågor.
Dra den där storyn om när du klantade dig eller gjorde bort dig. Släpp prestigen. Skapa förtroende.
Förutom genuin vilja och olika sorters erfarenhet då, krävs något mer?
Allra bäst är det om ytterligare några saker finns på plats för att vi ska kunna engagera oss i – och kanske glädjas åt – andras utveckling och framgång.
Låter det konstigt? Varför tar jag ens upp att någon ska njuta av andras framgångar? Jo, den som tycker om att se effekterna av att hjälpa andra och tycker om att se andra växa kommer sannolikt att engagera sig i sådant oftare och kommer antagligen också att göra det bättre. Det kan ha stora positiva effekter på produktivitet, effektivitet och trivsel i en organisation och det är förstås väldigt bra personalvård.
Egen trygghet
Mina egna behov är rimligt tillgodosedda och jag känner inga hot.
Jag är inte särskilt orolig och jag behöver inte jobba för att minimera risker som har med mig själv att göra.
Jag slipper slösa tid på att försvara mig.
Alltså har jag mental kapacitet och tid över för andra.
Att själv ha blivit sedd och lyssnad på
Jag har själv blivit sedd, har fått komma till tals och har fått feedback.
Alltså vet jag hur det är, vad resultatet kan bli och hur det känns.
Jag har haft möjlighet att påverka och har därmed sett vilken påverkan jag kan ha.
Jag vet hur andra kan uppfatta mig.
Att själv ha kunnat utvecklas
Jag har kunnat utvecklas och jag har själv haft framgångar och gjort misstag.
Jag känner inte stress över min egen utveckling eller över vart jag själv är på väg.
Jag känner mig inte undervärderad eller missförstådd.
-så därför kan jag på ett lugnt sätt ägna mig åt andra.
Lycka till!
/Björn